Utredning, förundersökning och undersökning, Tanums socken och kommun, Västra Götalands län

Strax norr om Anråsälven planerar Fjällbacka Golfbana AB för nya bostäder. Med anledning av detta utförde Kulturlandskapet en arkeologisk utredning 2021. Vid utredningen identifierades bland annat stengärdesgårdar och en torpgrund, lämningar efter människor som levt relativt nyss. Men också betydligt äldre lämningar uppenbarade sig: Vid den följande förundersökningen (2022) delundersöktes lämningarna efter två boplatser från neolitikum, eller bondestenålder, det vill säga för cirka 5000-6000 år sedan. Några bönder har knappast bott på platsen – snarare rör det sig om människor som ägnat sig åt jakt, fiske eller insamling. Vad kan vi mer få reda på om dessa tidiga invånare i Fjällbacka?

Boplatserna undersöktes i maj-juni 2023. Under Fältdagbok längre ned på sidan kan du läsa lite om det vi gjorde under dessa fyra veckor i fält.

Till höger en karta som visar Fjällbacka med de undersökta boplatserna markerade i norr, och aktuella havsnivåer inlagda: Blått motsvarar 20 m över nuvarande nivå, och den blålila nyansen 26 m över dagens nivå.

Läs mer om de tidigare utförda momenten (utredning och förundersökning) nedan.

Resultaten från undersökningen kommer att läggas upp allt eftersom. I ett första skede kommer insamlade prover att analyseras och alla fynden kommer att sorteras. Senaste nytt är resultaten från 14C-dateringarna, CEDAD 2023_0476 samt CEDAD 2023_0489.

Klicka på kartan så kan du ladda ner den som en pdf.

Arkeologisk utredning Lilla Anrås 3:22

Med anledning av planerad bostadsbebyggelse har Kulturlandskapet utfört en arkeologisk utredning för Fjällbacka Golfbana AB. Utredningen ägde rum i september 2021.

Fältarbetet inleddes med en inventering av hela utredningsområdet. Hällristningar eftersöktes särskilt. Inom utredningsområdets mjukmarkspartier togs därefter 26 schakt upp, och i områdets norra del togs 16 provrutor upp. Inom schakten framkom fynd i varierande grad. Dessa utgjordes främst av flinta i form av splitter, avslag samt övrigt slagen. Inom utredningsområdets sydvästra del, inom åkermarken, framkom två anläggningar. Inga hällristningar påträffades.

Som en följd av utredningen registrerades en boplats, L2021:5248, som fornlämning. De två härdresterna L2021:5249 och L2021:5250 registreras som undersökta och borttagna. Boplatsen L2021:5248 dateras utifrån fynd och höjd över havet till mellanneolitikum. Härdarna L2021:5249 och L2021:5250 14C-daterades till 1150-1279 e. Kr. respektive 771-992 e. Kr. Kulturlandskapet anser att boplatsen L2021:5248 i första hand bör tillåtas kvarligga. Om detta inte är möjligt bör den omfattas av ytterligare antikvariska åtgärder i det fall den berörs av exploatering. Härdarna L2021:5249 och L2021:5250 bedöms som undersökta och borttagna, inga ytterligare antikvariska åtgärder krävs därmed.

Vidare har fem övriga kulturhistoriska lämningar registrerats. Dessa utgörs av en hägnad (L2021:5243), ett hägnadssystem (L2021:5246), ett brott/täkt (L2021:5245), ett småindustriområde (L2021:5244) samt en lägenhetsbebyggelse (L2021:5247). Kulturlandskapet anser att de sentida lämningarna i form av hägnader, lägenhetsbebyggelse och stenbrott i första hand bör tillåtas kvarligga i det fall exploateringsplanerna kvarstår. Om så inte är möjligt anses redan utförd dokumentation tillräcklig.

Fornlämningar är skyddade enligt 2 kap i Kulturmiljölagen (KML) och genom miljöbalkens (MB) generella hänsynsregler, där stor vikt läggs vid hänsyn till kulturlämningar och kulturmiljöer. Ansökan om ingrepp i lämningar lämnas till länsstyrelsen.

Gränsmärken i aktuell gräns är skyddade enligt 14 kap 9 § brottsbalken. Ansökan om säkerställande av gränsmärken lämnas till Lantmäteriet.

Stengärdesgårdar i anslutning till jordbruksmark åtnjuter biotopskydd enligt Miljöbalken 7 kap. 11 §. Detta innebär att de inte får täckas över eller tas bort. Ansökan om dispens från biotopskyddet skickas till länsstyrelsen.

Kontaktperson: Annika Östlund

Förundersökningen av boplatsen på höjden vid Lilla Anrås inleddes i mars 2022 med markkemiprovtagning. Analyserna av proverna är en del i att definiera särskilt intressanta områden att förundersöka. Resultaten från dessa och fyndspridning från utredningen har sedan utgjort grund för upprättande av en schaktplan inför förundersökningen.

I slutet av april inledde vi själva förundersökningen. Vid schaktningen kunde anläggningar och en fyndspridning som tyder på tre separata aktivitetsytor iakttas. Möjligen är aktivitetsytorna skilda åt i användningstid då det finns en viss nivåskillnad mellan dessa.

Efter avslutad undersökning bedömer vi att boplatsen kan delas in tre delar. Dessa bedöms som separata boplatser från stenålder, vilka har nyttjat olika terränglägen. Troligen har detta skett under skilda tidsperioder. Den äldsta är från tidigneolitisk tid och de andra från mellanneolitisk tid.

Den boplats – L2022:2676 – som är belägen på en mindre terrass i områdets nordvästra del, bedömer vi som äldst. Det baserar vi på förekomsten av en så kallad tvärpilspets och några typer av kärnor som brukar associeras med tillverkning av denna typ av spetsar.

Boplatsen i den centrala västra delen – L2022:2677 – hör troligen till mellanneolitisk tid. Det baseras på en större förekomst av spån och cylinderkärna samt ett spån av skiffer.

Boplatsen i den östra delen – L2022:2678 – är troligen också mellanneolitisk. Även här är det spån och cylinderkärnor som är daterande, men här finns också ryggspån. Även de senare typisk för denna tid. Vi hittade också delar av ett keramikkärl. Kol som framkom i samma grop som kärlet daterades dock till järnålder.

Vid undersökningen framkom tolv anläggningar. Merparten av dem var mycket urlakade och det var svårt att få fram daterbart material. Fem anläggningar daterades, samtliga till brons- eller järnålder. De kan alltså inte knytas till stenåldersboplatserna. Tillsammans med de två eldstäderna från utredningen (L2021:5249 och L2021:5250), så visar dateringarna på att området varit brukat även under senare tider. Kanske av boskapsskötare som gjort eldar när de passat boskapen, eller fiskare som slaget läger för natten.

Den tidigare registrerade boplatsen (L2021:5248) anses med dessa nya registreringar som undersökt och borttagen.

I kulturmiljöregistret, genom Fornsök, hittar du information om förundersökningen och utredningen.

Kontaktperson: Stig Swedberg

Undersökningarna utfördes i maj-juni 2023. Nu pågår fyndsortering och analysarbete.

Resultaten från vedartsanalyserna är samstämmiga med tidigare genomförda analyser, och visar på användning av ek, hassel, rönn/oxel och tall. I en odaterad anläggning från förundersökningen finns också kol från en.

Den tidigaste dateringen är från anläggning 6 inom L2022:2677, där kol från hassel daterats dels till övergången mellan senneolitikum/bronsålder, dels till äldre bronsålder. Från den övre boplatsen, L2022:2676, finns ett antal dateringar av framför allt tall, men även hassel och ek, till yngre bronsålder och förromersk järnålder. Dessa är de enda dateringarna från just denna lämning. Även från L2022:2678 som togs bort redan vid förundersökningen finns dateringar från yngre bronsålder och förromersk järnålder. Inom L2022:2677 finns istället en stor spridning på dateringarna: här finns också en anläggning daterad till romersk järnålder, en som daterats till vendeltid, och slutligen en anläggning som daterats till 14-1500-talet. Längst ner, nedanför de nu undersökta boplatserna, daterades två härdrester vid utredningen, dessa daterades till vendeltid/vikingatid (L2021:5250) respektive tidig medeltid (L2021:5249).

Några anläggningar från tidig- eller mellanneolitikum har således inte identifierats inom ytorna.

Läs gärna dagböckerna från fältarbetet nedan.

Kontaktperson: Annika Östlund

Fältdagbok från undersökningen 2023

Rapporter

Här kan du ladda ner rapporten från utredningen i en lågupplöst version.

Här kan du ladda ner rapporten från förundersökningen i en lågupplöst version.

Analysrapporter