AUN Uleberg L1967:8504 – Kulturlandskapet

Uleberg, Sotenäs kommun

Den 15-18 oktober 2024 genomförde Kulturlandskapet en delundersökning inom stenåldersboplatsen L1967:8504 i Uleberg, Sotenäs kommun. Anledningen var att det planerades byggas två bostadshus och en anslutande väg inom området för den kända boplatsen. Nedan kan du läsa de preliminära resultaten. Arbetet med rapporten kommer att ske under höst 2025. När rapporten är klar kommer du att kunna ladda ner den här till höger.

Senaste nytt

Resultaten från specialanalysen av mikrospånen är nu klar. Du kan läsa om den nedan under rubriken Våren 2025.

Hösten 2024

Tre separata ytor inom boplatsen undersöktes. Det visade sig att den yta som ligger inom områdets sydöstra del var mindre stenig och innehöll betydligt mer och intressanta fynd än vad som var förväntat, och därför koncentrerades undersökningen hit. Inom en cirka 10×6 meter stor yta med grusig sand påträffades en stor mängd bearbetad flinta.

Fynden bestod bland annat av borrar, handtagskärnor, en stor mängd mikrospån, samt en välslipad och intakt lihultyxa. Fynden är typiska för slutet av den äldre stenåldern inom den så kallade Lihultkulturen för cirka 7000 år sedan. Inom en fyndkoncentration som var 0,2 meter i diameter påträffades cirka 50 intakta mikrospån, vilket tolkas som att spånen förvarats i någon form av behållare. Flera fynd ger intryck av att vara kvarlämnade på platsen i väntan på att användas.

Tre anläggningar påträffades inom ytan, de tolkades som två stolphål samt en kol- och sotkoncentration. Anläggningarna snittades och grävdes sedan ut i sin helhet. Kolprov samlades in från alla anläggningar och kommer att analyseras vidare. En hypotes är att det stått en hydda på platsen där stolphålen kan ha ingått. En C14-datering av kolet kan förhoppningsvis visa om stolphålen är lika gamla som fynden.

Kontaktperson: Andreas Toreld

Våren 2025

Under våren 2025 sorterades och dokumenterades de närmare 1500 fynd som tillvaratogs vid undersökningen. Två tredjedelar av materialet bestod av avslag, främst av flinta med också av annan bergart, vilket tillsammans med förekomsten av ett tjugotal kärnor och en knacksten i granit indikerar att platsen har använts för att tillverka olika typer av stenredskap. Att även några borrspetsar, en yxa och ett så kallat kombinerat redskap med skärande egg och skrapfunktion påträffades tyder vidare på att också annat material som trä, skinn och ben har bearbetats på platsen.

Av särskilt intresse för fyndhanteringen var emellertid det material som berörde mikrospån och mikrospåntillverkning. Totalt återfanns fem mikrospånkärnor och 112 mikrospån. Den ovan nämnda koncentrationen av 48 mikrospån utgjorde således ungefär hälften av detta material och fick därför genomgå en närmare analys i syfte att utröna hur de relaterade till varandra och de övriga mikrospånen.

Specialanalys – refitting

Den metod som användes i analysen kallas inom arkeologin för ”refitting” vilket innebär att ett fragmenterat material studeras noga för att se om olika delar går att pussla ihop med varandra. På så vis kan man exempelvis återskapa ett föremåls ursprungliga form, få en bättre förståelse för hur och var redskap har tillverkats eller ta reda på om ett visst fynd är samtida med ett annat.

Spånen från undersökningen delades först in i grupper utifrån flintans färg, struktur, transparens och tekniska egenskaper. Genom att arbeta metodiskt med att försöka hitta passbitar inom dessa grupper kunde direkta samband mellan flera spån identifieras, såväl inom koncentrationen som mellan spån från skilda delar av undersökningsområdet. Andra spån gick inte att foga samman med varandra men uppvisade så stora likheter att de ändå kan antas ha tillverkats av samma kärna, vid samma tillfälle. Utöver de mikrospån som med någorlunda säkerhet kunde knytas till koncentrationen bestod materialet främst av utspridda fragment och spån av sämre kvalitet med mer tveksamma kopplingar till varandra.

Sammantaget tycks fynden i Uleberg utgöras av såväl restavfall från tillverkning som redskap man haft för avsikt att återvända till för fortsatt bruk. Om allt material tillkommit vid ett enda, enskilt tillfälle eller inte har dock inte kunnat fastställas, men en möjlig tolkning är att fynden i sin helhet representerar spår efter en mindre grupps upprepade besök i området. Under mesolitikum var det vanligt att människor rörde sig i landskapet efter årstidernas växlingar men ofta återvände till samma platser år efter år – kanske är det just ett sådant mönster vi ser spår av här i Uleberg: en plats för återkommande vistelser, men där fynden också vittnar om en plötslig frånvaro. / Jonna Wikström 2025-06-17