Hällebo 2 – ny detaljplan

Arkeologisk utredning

Sotenäs kommun och Länsstyrelsen i Västra Götaland har beställt en arkeologisk utredning av detaljplaneområdet Hällebo 2. Utredningsområdet är beläget i den bohuslänska kustzonen. Området består till ungefär lika delar hällmark och skog. Inom skogsmarken finns några mindre partier av sankmark. Under historisk tid har området inte varit uppodlat.

I anslutning till utredningsområdet finns 1 röse (Tossene 207), 1 boplats (Tossene 331), 1 boplatsvall (Tossene 423), 1 fyndplats för dolk och skära av flinta (Tossene 362), samt 2 hällristningar (Tossene 32 och 684). Söder om området finns tre fyndplatser (Tossene 760, 966 o 967) för stenredskap och avslag vilka framkom vid utredning 2004. Dessa föranledde inga vidare antikvariska åtgärder. I en åker sydost om utredningsområdet finns två fyndplatser (Tossene 360 o 361) bestående av stenyxa respektive skärva. Områdets skogsklädda delar ansluter till fyndplatser och hällristningslokaler. Det finns därför anledning att förmoda att boplatser från såväl stenålder som metalltid kan förekomma inom området.

Väster om området finns ett stenbrott som numer hyser stenhuggarmuseet i Hunnebostrand. I anslutning till detta finns stenbrott och även på övriga hällytor kan stenindustrilämningar förväntas, främst i form av brottytor och skrotstensupplag.

Fältarbete genomfördes under de två första veckorna i juni. Vid utredningen togs 25 schakt upp. En anläggning framkom i schakt 8, och fynd framkom i 17 schakt. Två boplatser, en stensättning, en sentida ristning samt sex stenindustriområden har rapporterats till FMIS (Fornminnesregistret). Bland fynden av slagen flinta fanns en tvärpil samt spån. Anläggningen utgjordes av en urlakad härd. Inom ett av schakten fanns ett fyndförande transgressionslager.

De två boplatserna är belägna på olika men överlappande nivåer, varför de delvis kan vara samtida. Den äldre av boplatserna är dock belägen på så höga nivåer att den berörs av den mesolitiska transgressionsfasen. Det innebär att boplatserna bör dateras till mellan 8 500- 4 500 f Kr.

Stensättningen var raserad, men en koncentration av stenar kvarligger.

Stenindustrilämningarna gav ett enhetligt intryck och bör vara delar av gemensam produktion av storsten. De kan troligen dateras till före första världskriget.

Kontaktperson: Stig Swedberg