Fyndplats Hjälpesten – En tvärvetenskaplig studie av välbevarade bronsåldersfynd från ett bohuslänskt vattendrag

Bakgrund
Sedan 1987 har det tillvaratagits en stor mängd mycket välbevarade fynd från en bäckravin på gården Hjälpesten i Kville socken (RAÄ nr 998). Fynden har mestadels påträffats löst liggande på botten av bäcken (Träsvallälven), 2 meter under omgivande åkermark. Mest känt av fynden är en hornyxa som lämnades in till Bohusläns Museum, tillsammans med en mejsel av gåsben, samt några obearbetade horn och ben. Dessa fynd finns närmare beskrivna i Hans Kindgrens artikel ”Hornyxan från Hjälpesten, Kville” publicerad i Bohusläns årsbok 1989.

Fram till idag har tillvaratagits ca 200 välbevarade obrända ben, dessutom många artefakter av flinta och övrig bergart, keramik från stora förrådskrukor liksom fragment av deglar. Allt påträffat i bäckravinen inom en sträcka på ca 200 meter. Eftersom fynden påträffats löst liggande och kan ha eroderat fram ur olika lagerföljder är frågan huruvida allt material är samtida eller inte. Det kan också diskuterats hur fynden hamnade i bäcken som rinner genom en relativt bred och flack dalgång: är det frågan om våtmarksoffer, utkastlager från en närbelägen boplats eller kan man ha bott eller bedrivit vissa aktiviter i direkt anslutning till bäcken?

2015 skickades prover från fyra ben av häst, ko och får, samt ett huggspån av al, till CEDAD för 14C-analys. Analysen visade att alla benen kunde dateras till bronsålder och träspånet till slutet av senneolitikum.

Under 2016 erhöll Kulturlandskapet medel till projektet från Lennart J Hägglunds Stiftelse för Arkeologisk Forskning och Stiftelsen Carl Jacob Lindebergs Fornminnesfond. Medlen har använts till osteologisk analys av samtliga tillvaratagna ben, ytterligare 14C-analyser, georadarundersökning, utökade inventeringar samt avsökning med metalldetektering längs bäckravinen. Projektet skall ses som en förstudie där dess slutsatser kommer att ligga till grund för en senare arkeologisk provgrävning av platsen.

Kontaktperson: Andreas Toreld

RAÄ Kville 1502 – ett skärvstensflak

Under 2016 påträffades fynd uppströms från Kville 998. På en begränsad yta i bäckfåran eroderade stora mängder skärvsten fram, tillsammans med bland annat bitar av stora förrådskärl, hundben och föremål av trä. Keramiken var rabbad och av tydlig bronsålderstyp, och de fynd som C14-daterades visade även dessa på en datering till bronsålder. Det verkade som om en skärvstenshög blivit överlagrad av matjord genom erosion, troligen både på grund av närheten till den svämningsbenägna Träsvallälven och jordbruksaktiviteter.

Den fuktiga och syrefattiga miljön utgjorde uppenbarligen goda bevaringsförhållanden för organiskt material, men efter varje regn hade delar av stenpackningen och fynden sköljts bort. En brådskande insats var alltså nödvändig, för att om möjligt kunna rädda den information som fanns bevarad här, i form av träföremål och obrända ben, och därmed också med stor sannolikhet makrofossilt material i form av fröer och kanske fiskben, fynd som sällan om någonsin tagits tillvara från en skärvstenshög.

Förhoppningsvis skulle en undersökning kunna besvara en del av de frågor som finns om skärvstenshögarnas natur – är de i första hand sophögar med rester av trasiga kärl och annat hushållsavfall, eller tyder enstaka ben av människa och kanske hundben och degelfragment snarare på en rituell kontext?

Undersökningar juni 2018

Tillstånd och medel till en räddningsundersökning söktes och erhölls från Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Den 4 juni inleddes undersökningarna  efter den torraste och varmaste maj i mannaminne. Vattenståndet i Träsvallälven är därmed ovanligt lågt, vilket underlättar avledandet av vattnet. Första dagens schaktning på den norra sidan visar att skärvsten och fynd har en utsträckning även in i älvbrinken.

Under de dagar som följer tas ett schakt upp även på den södra sidan. De lager som framträder i schaktprofilen visar på de översvämningar som varit det vanliga i de lägre liggande vattennära jordbruksmarkerna före de stora dikesföretagens tid.

I de rutor som tas upp i schaktet på den norra sidan framkommer fynd i form av degelfragment, ben (brända och obrända), keramik, flinta och bränd lera. Arbetshypotesen är tillsvidare att aktiviteterana här inte ägt rum i en brant vid älven, utan på ett brett och flackt svämplan. Ytan har utnyttjats till brandfarliga eller vattenkrävande aktiviteter de perioder den varit tillgänglig, och rester i form av skärvsten, degelfragment, djurben etc har lämnats på platsen. Dessa rester har i sin tur lagrats in i svämsediment och blivit bevarade.

En viktig omständighet, känd redan innan dessa undersökningar startade, är att det även uppströms från undersökningsytan finns platser i älvfåran med skärvsten och rester av keramikkärl. Detta innebär att det finns fler aktivitetsytor från samma tid som väntar på att undersökas innan de sköljs bort och går förlorade.

Andreas Toreld höll ett föredrag på Vitlycke museum den 6 oktober 2019. Du kan titta på föredraget här.

Andreas Toreld höll ett föredrag på Västsvensk arkeologidag i Göteborg den 10 februari 2017. Du kan ladda ner föredragets powerpoint här.