Kulturmiljön Björkemossen är en fornlämningsmiljö som idag ligger avsides de stora vägarna och samhällena, i södra delen av kommunen på gränsen till Tanums kommun. Fornlämningar och skriftliga källor visar på en långvarig bebyggelse runt Björkemossen och byn Björke. Byn Björke finns dessutom omnämnd i ett av de äldsta skriftliga dokumenten från Bohuslän, redan år 1207.
Kulturmiljön innehåller framför allt gravar och hällristningar. Gravarna utgörs av stensättningar, högar, rösen och resta stenar, gravtyper som varit i bruk under bronsålder och järnålder. Gravarna ligger ibland enskilt eller några få tillsamman, ibland på större gravfält. Hällristningarna är gjorda under bronsålder eller det som kallas förromersk järnålder – den del av järnåldern som infaller före vår tideräknings början. Dateringarna och mängden lämningar visar att området brukats av människor under en stor del av bronsåldern och hela järnåldern. Ja, det är förmodligen så att det finns en boende- och brukningskontinuitet i området helt fram till våra dagar. Eftersom området under historisk tid inte utvecklats till en samhällsbildning av by- eller stadstyp, har lämningarna lämnats ostörda och är därför ett tydligt exempel på hur landskapet nyttjats under förhistorisk tid.
Inom kulturmiljön finns också lämningar från senare tider. I områdets södra del, vid tidigare torpet Lundekas, låg den medeltida gården Krabbetorp som är känd från skriftliga källor. Platsen är också markerad på en karta från 1700-talets början som ödegård. Här finns tydliga spår efter den medeltida åkern i form av breda ryggar, så kallade ryggade åkrar. Ännu något yngre är lämningarna från sten- och torvindustrin.
