Detaljplan Oppen 3:4, AFU

Avgränsande förundersökning av röse och flatmarksgrav

Tanums kommun planerar att upprätta en detaljplan för verksamhetsområde inom Oppen 3:4. Angränsande till planområdets västra del finns fornlämningarna L1960:6650 och L1960:6672, två gravar vilka inte är avgränsade. Länsstyrelsen har därför gett Kulturlandskapet i uppdrag att utföra en avgränsande förundersökning av dessa lämningar.

Förundersökningsområdet är beläget på en skogbeväxt åsrygg, och ligger inom såväl riksintresse för kulturmiljövården som världsarvet Hällristningsområdet i Tanum. Det samma gäller den åsrygg som löper parallellt med denna cirka 800 meter nordväst om, från Tanumshede mot Lur, och längs vilken det enligt A E Holmberg ska ha ”legat öfver 100 högar, af hvilka likväl de fleste äro förstörde. Man har uti dem funnit stora, men trånghalsade urnor, försedda med 2 öron, och i dem förvarade brända ben, stenamuletter och bronznålar. Äfven träffas här urnor, nedsatta i sjelfva sandbacken, hvilka troligen förvarat de ringares ben […]”

Vid den avgränsande förundersökning framkom fem nya strukturer. Fyra av dessa, tre stenpackningar och en kokgrop, bedömdes höra samman med den tidigare kända L1960:6650. De utgör tillsammans ett grav- och boplatsområde. Kokgropen behöver dock inte vara knuten till en boplats utan kan mycket väl vara knuten till ritualer i samband med anläggandet av stenkonstruktionerna.

Söder om dessa, vid foten av åsen, framkom en stensättning. Den var belägen mer än 20 meter från de övriga strukturerna varför den inte bedömdes ingå i samma område. Dock är det troligt att den att den ingår i det rituella brukandet av åsen. Den har registrerats som L2025:5949.

Formellt bedöms alltså de nyupptäckta stenkonstruktionerna som gravar. Det finns dock anledning att ställa sig tveksam till den tolkningen, åtminstone så som vi tänker oss en begravning. Vid åsens östra ände undersökte Bohusläns museum 2008 sju stensättningar, vilka påminner mycket om de konstruktioner vi funnit. Inga av dem innehöll några gravgåvor eller detekterbara rester av ben. Deras roll är kanske en annan. För att frigöra sig från begravningstolkningen kanske det skulle vara bättre att tänka på konstruktionerna som minnesvårdar.

När vi talar om gravar används ofta ordet monument. Detta latinska ord tolkas som minnesmärke eller minnesvård. Minnesvård är ett sammansatt ord vars beståndsdelar var kända i fornsvenskan. Ordet minne är fornsvenskt och besläktat med det latinska ordet för själ. Även vård är fornsvenskt och betyder vakt eller hägn, i formen vårda betyder ordet ansvara för/beskydda.

Om vi istället för att tänka på gravar när vi diskutera stenkonstruktioner/monument ger denna lilla utflykt i etymologin kanske en vägledning. Om vi istället ser dem som minnesvårdar som vaktar såväl vår framtid som våra förfäder blir konstruktionerna och deras placering mer förståelig. Även ordet hägn kan ha en viktig funktion här. De båda åsarna med minnesvårdar kan mycket väl ha utgjort gränslandet mellan två gårdar eller släkter. Dagens fastighetsgräns mellan Ryland och Oppen går mellan åsarna.

Kontaktperson: Stig Swedberg