Schaktningsövervakning inför ny GC-väg längs väg 679 Ammenäsvägen-Sundstrand, Uddevalla kommun
Kulturlandskapet har fått i uppdrag att utföra en arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning inför ny gång- och cykelväg mellan Ammenäsvägen och Sundstrand, strax söder om Uddevallabron. De berörda fornlämningarna utgörs av ett grav- och boplatsområde och tre boplatsområden. En av boplatserna är daterad till bronsålder, och två boplatser till mesolitikum. Information kommer att läggas upp löpande.
Senaste nytt:
Rapporten från schaktningsövervakningen är klar, du kan ladda ner den här intill i en lågupplöst version.
Resultat
L2019:6793, boplatsområde
Hela den registrerade fornlämningen undersöktes. Undersökningen inleddes med att ytan metalldetekterades, därefter avbanades matjorden. Även avbanad yta genomsöktes med detektor. Endast ett fåtal metallfynd framkom och endast ett bedömdes som möjligen förhistoriskt, en metallsmälta av bronslegering. Marklagren inom den avbanade ytan utgjordes av matjord bestående av humös silt. Underliggande lager utgjordes av lera eller siltig lera.
Nio anläggningar mättes in, sex av dessa undersöktes:
- Anläggning 4 utgjordes av en mycket grund grop, och anläggning 6 av en grop eller härd.
- Anläggning 1 och 8 bestod båda av rännor och gropar i hästskoform. Enstaka fynd av slagen flinta framkom i anläggning 8. Båda tolkas som rotvältor. Även anläggning 7, en grund grop, är möjligen resultat av en rotvälta.
- Anläggning 9 är registrerat som ett kulturlager. En slagen flinta framkom i lagret. Fyllningen i delar av anläggning 8 påminner mycket om fyllningen i anläggning 9. Då detta lager är mycket fyndfattigt kan det diskuteras om det är ett egentligt kulturlager. Det är kanske troligare att det handlar om ett svedjelager. Även övriga undersökta anläggningar har en fyllning som också kan tolkas som delar av ett svedjelager. Dateringar av anläggningsfyllningar från förundersökningen visar att dessa lager skapats under senare delen av bronsålder och äldre järnålder.
Anläggningarna var fyndtomma så när som på anläggning 8 och 9. I matjordslagret framkom en mindre mängd tegel, glas, porslin och järnföremål.
L1970:6358, grav-boplatsområde
Den del av fornlämningen som undersöktes utgjordes av ett smalt område längs den norra sidan av vägen. Undersökningen inleddes med att ytan metalldetekterades, därefter avbanades matjorden. Inga fynd framkom vid detektering.
Marklagren i den östra delen av undersökningsområdet utgjordes av ett tunt humuslager, följt av humös sand som i botten övergick i grusig sand. Längst i öst utgjordes undersökningsområdet av en vägbank, varför denna del utgick. Ungefär hälften av det resterande området var stört av en konstruerad vägslänt. Dessutom var flera större block upplagda inom området, troligen ett resultat av arbete med dike och vägbank. Måttligt med fynd framkom i den humösa sanden, och enstaka även i den grusiga sanden. Samtliga fynd utgjordes av slagen flinta. Inga fynd var tydligt daterande men det finns spånfragment och en del av spånkärna i materialet, möjligen rest av stickelproduktion.
Marklagren i den västra delen av undersökningsområdet var likartade. Även här inkräktade vägslänten på den undersökningsbara ytan, och mot väster minskade detta område alltmer på grund av ett kabelschakt i norr. Schaktningen avslutades när det inte längre fanns någon orörd markyta kvar. Inom denna del framkom sparsamt med slagen flinta, ej daterande.
Inom hela ytan framkom metallföremål, glas och plast i de störda lagren. Inga sådana störningar kunde noteras i de fyndförande lagren. Inga anläggningar noterades.
Fynden som framkom i den östra delen av undersökningsområdet stämmer väl överens med tidigare insamlat material från denna lämning, och från L1970:5860. I inventeringsdagboken noteras att den senare har en oklar avgränsning i öst. Det finns dock en mindre svacka i terrängen som just i detta parti topografiskt skiljer boplatserna åt. Om de är anlagda vid en tid när havet nått in här kan de helt enkelt vara två sidor av en strand som nyttjats.
L2019:6549, boplatsområde
Inledningsvis grävdes tio meterrutor inom ytan. Därefter banades området av med maskin. Under förna och humös sand kom varviga lager av grus och sand med någon småsten. Möjligen har de varit utsatta för vattenpåverkan och erosion.
Över hela ytan framkom slagen flinta. I de lägre nivåerna, utan en tydlig antydan att ligga in situ. Fyndmaterialet präglas av spånteknologi, bland spånen finns smalspån av mellanmesolitisk typ. Redskap förekom i begränsad omfattning, i form av spånskrapa, spånhyvel och spån med inhak. Två kärnyxor och en skivyxa framkom samt två fragment av slipade yxor/mejslar. Merparten av flintan kan dateras till mellanmesolitikum. De slipade fragmenten visar på en senare aktivitet på platsen.
Två anläggningar framkom och undersöktes:
- Anläggning 10 utgjordes av ett kulturlager med humös mörkbrun sand med enstaka kol. Den kan möjligen utgöras av ett svedjelager. Anläggningen daterades till 735 +/- 40 BP, kalibrerat till 1220-1383 e Kr, det vill säga en medeltida datering.
- Anläggning 11, en härd, hade en skålad ojämn botten, och fyllningen bestod av humös mörkbrun sand med kol. Anläggningen daterades till 2400+/- 40 BP, kalibrerat till 748-392 f Kr, eller övergången mellan bronsålder och järnålder.
Ingen av anläggningarna kan således knytas till de aktiviteter som skapat flintfynden på platsen.
L1970:6018, boplatsområde
Undersökningsområdet utgjordes av en nordlig och en sydlig del åtskilda av vägen.
På den norra sidan av vägen var det för litet utrymme för att arbeta med maskin, här undersöktes ytan genom sex meterrutor. I rutorna framkom endast en mindre mängd slagen flinta.
Den södra delen undersöktes genom att fem meterrutor togs upp. Hela ytan banades därefter av med maskin. För att förtydliga lagerbildningsförloppet togs sex djupare profiler upp. På denna sida av vägen bestod lagren av förna följt av grusig humös sand, och därunder sandigt stenigt grus ovanpå ett siltigare lager.
Måttligt till rikligt med slagen flinta framkom i boplatsens västra hält, sektion 36-45. I dess östra del var fyndmängden betydligt lägre. Även inom denna boplats ger flintan intryck av att vara sekundärdeponerad inom boplatsen lägre nivåer. Fyndmaterialet präglas även här av spånteknologi. Redskapen utgjordes av spånborrar, spån hyvlar och en lancettmikrolit. Dessutom förekommer skrapor, knivar och avslag med inhak och retusch. Merparten av flintan kan dateras till mellanmesolitikum. Två av skraporna visar på en senare aktivitet på platsen. Denna typ av skrapor brukar dateras till senneolitikum eller bronsålder.
Två anläggningar noterades och undersöktes:
- Anläggning 12, en grop, utgjordes av ett flammigt lager med kol.
- Anläggning 13 hade en fyllning av humös sand med kol runt en Anläggningen daterades till 526 +/- 35 BP, kalibrerat till 1323-1445 e Kr, således medeltida.
Inte heller denna anläggning kan alltså knytas till fyndmaterialet. Däremot visar dateringarna på en medeltida aktivitet i området.
Sammanfattningsvis kan de två boplatserna L1970:6018 och L2019:6549 mycket väl vara samtida. Redskapsuppsättningen är mycket likartad varför aktiviteterna säkert vara av samma karaktär. Inom båda boplatserna har fynden omdeponerats i de lägre partierna, vilket antyder att de varit anlagda nära en fluktuerande strand. Intressant är också den neolitiska, och ev. bronsålderns, närvaro på båda platserna. Det visar att området var intressant även om det inte var helt strandnära längre vid denna tid.
Kontaktperson: Stig Swedberg
