Kulturmiljöutredning – del av väg 928

Kulturmiljöutredning

Mot bakgrund av de vägarbeten som Trafikverket planerar att utföra inom delar av väg 928 har ÅF Infrastructure givit Kulturlandskapet i uppdrag att utföra en kulturmiljöutredning. De områden som har studerat utgörs av sex områden där mindre vattendrag passerar vägen. Fyra av områdena ingår i miljöer av riksintresse för kulturmiljövården, tre av områdena ingår i kommunalt utpekade kulturmiljöer. Samtliga områden ingår i eller gränsar till område för landskapsbildskydd.

Örekilsälvens dalgång är rik på fornlämningar från den yngre stenåldern och fram till historisk tid. De är främst knutna till en ekonomi som baseras på jordbruk med djurhållning. Älven och dess biflöden har varit den enskilt viktigaste resursen för denna utveckling. Historiska kartor visar hur odlingsmarken har legat på åsar och platåer. Örekilsälvens stränder och översvämningsområden har däremot använts till bete och äng. Även biflödenas dalgångar har så långt tillbaka som kartorna visar använts till ängs- och betesmarker.

Inom områdena fanns före utredningen en känd fornlämning, en fångstgrop. Den är belägen inom området S Krokstad. Att olika typer av vargfällor var i bruk på 1700-talet inom Sörbygden visar ett utdrag ur protokollet från häradstinget på Kvistrum den 6 juni år 1736 (återgivet av Sven Rydsstrand i ”Vargatider i Sörbygden”):

Befallningsmannen anklagar torparen Oluf Hansson på Skogen i Sande socken, som haft en vargestock under vilken Anders Nilssons styvdotter, Anna Torbjörnsdotter i Kjättelsröd om tio eller elva år den 18 april sistlidne blivit död slagen vid det tillfälle hon gick vall i stora allmäna skogen med sina föräldrars boskap samt ärnade att gå till torpet Skogen för att värma sig. Havandes tillika med henne gått i vall dess samsyster Britta, som slikt berättat.

Torparen Oluf Hansson beklagar hjärteligen den olycka som på så sätt sig tilldragit och på efterfrågan tillstod, att han intet på kyrkovallen kungjort om denna vargestocks upprättande, som han till odjurens ödande tänkt inrätta men nu beklagligt blivit bane till en människa. Bedjandes ödmjukligen om förskoning i straff, efter hans handeverk oskyldigtvis blivit orsak till ovannämnda barns död.

I samband med utredningen upptäcktes en äldre vägsträckning, inom det nordligaste området, Kolsäter, vilken registrerades som fornlämning. Vägsträckningen är belagd på kartor från 1700-talet och fram till kartan från laga skiftet 1841. På den Häradsekonomiska kartan från 1890-talet är vägen inte längre i bruk utan den nuvarande östligare vägsträckningen har tagits i bruk. Denna vägomläggning skedde troligen på 1880-talet.

De studerade områdena utgör tydliga och viktiga delar av det kulturlandskap som skyddas genom de kommunala och riksintressanta miljöerna. Som rekommendation inför arbetena med vägen ska de registrerade fornlämningarna skyddas från åverkan. Det gäller även deras fornlämningsområde. Övergripande hänsyn till kulturmiljön handlar om att inte förändra miljön med de kraftiga bäckravinerna. Meandrande vattendrag ska inte rätas utan tillåtas ha sin naturliga form. För att återknyta till vägens kontinuitet rekommenderas att sten från de befintliga stentrummorna återanvänds i den nya konstruktionen.

Kontaktperson: Stig Swedberg