RAÄ 173 och 210, Herrestad socken, Uddevalla kommun, Västra Götalands län

Med anledning av planerad bergtäkt har arkeologiska undersökningar berört två registrerade stensättningar.

Läs mer om förundersökning och undersökning nedan, samt ladda ner rapporterna.

Arkeologisk förundersökning av Herrestad 173 och 210

En stensättning och en förmodad stensättning som inte kunde hittas

Samkross i Uddevalla AB ämnar söka tillstånd för bergtäkt inom fastigheten Geddeknippeln 1:11, Herrestad socken, Uddevalla kommun, Västra Götalands län. Länsstyrelsen i Västra Götalands län fattade därför beslut om arkeologisk förundersökning av fornlämningarna RAÄ 173:1 och 210:1. Fornlämningarna är i FMIS angivna som stensättningar. Både Herrestad 173 och Herrestad 210 är belägna på västsidan av ett mindre berg. Läget kan sägas vara typiskt för fornlämningstypen. Herrestad 173 torvades av med maskin, medan Herrestad 210 torvades av för hand. Intill respektive fornlämning togs även ett schakt upp med maskin för att söka efter spår efter aktiviteter knutna till fornlämningarna. I Herrestad 210 undersöktes en sektion av fornlämningen genom att ett mindre schakt togs upp för hand. Anläggningen genomgrävdes här ner till fast berg, och prover för vedartsanalys, 14C-analys och makrofossilanalys insamlades. Herrestad 173 motsvarade inte beskrivningen i FMIS, varför det i fält – i samråd med länsstyrelsen – beslutades att undersöka och ta bort hela lämningen. Stenarna mättes in, jordfyllningen genomgrävdes för hand, och prover för makrofossilanalys insamlades. Eftersom Herrestad 173 i så ringa grad motsvarade beskrivningen i FMIS, genomsöktes närliggande höjdlägen med tanken att fornlämningen kunde vara felaktigt inprickad. Någon annan eller ny stensättning påträffades dock inte, däremot ett gränsmärke, KUL-nr 1520:1.

Ingenting tyder på att Herrestad 173 utgjort en grav. Möjligen rör det sig om ett raserat gränsmärke, eller om sten som lossnat naturligt från berget. I det schakt som togs upp med maskin vid sidan om fornlämningen framkom inga spår efter mänsklig aktivitet. Herrestad 173 bedöms som undersökt och borttagen, och Kulturlandskapet gör bedömningen att inga vidare åtgärder behöver vidtas.

Efter genomförd förundersökning bedöms Herrestad 210 utgöra en grav i form av en stensättning. Stenkonstruktionen dateras till 2302 ± 35 BP, eller förromersk järnålder. Med hänsyn tagen till möjliga kantstenar bör den vara närmast rund och cirka 2,5 meter stor. Herrestad 210 bedöms som fornlämning, delundersökt. I det fall exploateringsplanerna kvarstår bör fornlämningen undergå en arkeologisk undersökning. Inga tecken på ytterligare lämningar efter mänskliga aktiviteter i anslutning till stensättningen kunde upptäckas i samband med förundersökningen, varför det bör räcka att undersöka Herrestad 210 inom den yta som avtorvades i samband med förundersökningen.

Gränsmärket KUL 1520:1 bedöms som fornlämning baserat på att märket ej är beläget i aktiv gräns, men däremot i gräns som framgår av storskifteskarta från 1805. Kulturlandskapet gör bedömningen att de dokumentationsinsatser som utförts i samband med fältarbete och rapportering av förundersökningen utgör tillräcklig dokumentation. Inga vidare åtgärder föreslås.

Kontaktperson: Annika Östlund

Arkeologisk undersökning av Herrestad 210

En stensättning från förromersk järnålder

Samgräv Recycling AB har med anledning av planerad bergtäkt ansökt om tillstånd att ta bort fornlämningen RAÄ Herrestad 210:1, en ensamliggande stensättning. Stensättningen som gravtyp är i bruk från neolitikum, genom bronsålder och under hela järnåldern, och varierar stort i såväl yttre utseende, inre uppbyggnad som placering i landskapet. Läget för Herrestad 210:1 antogs avvika något från det gängse i närområdet. Undersökningen skulle därför inriktas på att sätta fornlämningen i en relevant landskapskontext. Undersökningen förväntades också ge ökad kunskap om gravritual under övergången mellan brons- och järnålder.

Undersökningen ägde rum i november 2018. Stensättningen rensades och undersöktes för hand. En koncentration med kol och brända ben från människa framkom inom en begränsad yta, delvis under en kantkedja. Strax söder om denna koncentration framkom ytterligare enstaka ben. Ingen keramik eller andra fynd hittades.

Resultat av undersökning och analyser visar på en enskilt placerad stensättning, med en bengömma som innehåller en mindre del av de brända benen från, troligen, en individ. Med undantag för att en viss osäkerhet råder kring huruvida förberedelsen av ytan, konstruktion och nedläggelsen av benen skett inom en helt kort tidsrymd eller i en serie av händelser under ett par hundra år, finns inga (andra) tecken på återbruk av anläggningen. Huruvida stensättningen ska betraktas som en grav i första hand, eller som någon annan typ av rituell anläggning, är en fråga som får anstå.

Den här typen av flacka stensättningar är väldigt oansenliga i sitt uttryck och svåra att se i landskapet. Kanske är stensättningen i sig ganska oväsentlig; kanske också individen. Kanske var det något annat man var ute efter att lyfta fram, må det ha varit berget, en gudom, gruppen, eller något annat. Mer ingående analyser – exempelvis av berggrund, jordmån och förutsättningar för odling och bete, de fornlämningar som är registrerade i närområdet, GIS-analyser för att undersöka möjligheten att finna tänkbara rörelsestråk i landskapet – skulle kanske ha potential att ge underlag till mer detaljerade diskussioner kring hur man valt att använda landskapet och varför man placerat stensättningarna på de ställen man gjort.

Tills vidare konstateras att placeringen av den enskilda stensättningen troligtvis varit avhängig en mängd faktorer, som har att göra med bland annat tradition och omtolkning, föreställningar av religiös eller rituell natur, önskemål och föreställningar kring hur gruppen ska framstå inför andra, mer övergripande samhälleliga förändringar, och rent praktiska omständigheter. Placeringen av Herrestad 210:1 avviker möjligen från flertalet i området, men det finns ett antal stensättningar som ligger placerade i snarlika miljöer. Det är heller inte fråga om ett antingen/eller-förhållande; stensättningarna ligger i alla typer av topografiska kontext, med olika utseende och konstruktion, på olika avstånd från andra gravar.

För att undvika alltför grova generaliseringar och den förlust av information som det innebär att bortse från variationerna, bör vi inte se ritualer eller traditioner, och de uttryck dessa manifesteras i, som fixa och fasta. Istället bör vi se ritualerna som uppbyggda av olika ”byggstenar” som kan fogas samman på ganska fria sätt. Såväl byggstenar som yttre ramar förändras över tid, som ett naturligt uttryck för människornas samhällen.

Kontaktperson: Annika Östlund

Du kan ladda ner förundersökningsrapporten som lågupplöst pdf här.

Du kan ladda ner undersökningsrapporten här.

Analyser